Hemlangtan

Denna helgen har varit sjuk helt uppochner. Har gjort en massa kul grejer traffat mina vanner och nya vanner, men det hjalper inte for enda sen jag kom hit har jag haft hemlangtan. Och igar var det illa....

Jag var jattedeppigt och grat lite titt som tatt. Johan kande sig helt maktlos, for jag var helt otrostlig. Det ar inte det att jag saknar min familj eller mina vanner, vilket jag saknr bada jattemkt utan det var bara att jag ville vara hemma. Jag ar trott pa att kanna mig frammande, jag ar trott pa mitt jobb som jag inte alls tycker om. Jag ville vara hemma och leva mitt liv i Sverige. Det forsta jag gjode nar vi kom tillbaka var att kolla nar vi skulle aka hem och det var val darfor jag hade sadan angest pa planet hit igen.

Det har lugnat sig idag. Jag vill inte saga att jag har hemlangtan, snarare en langtan efter att vara hemma. Johan ville gora nagot extra kul idag, men jag vill bara leva mitt liv som vanligt. Han ar sa gullig, han forsoker faktiskt. Men nu har vi iaf gjort nagot kul...
Vi har klippt av ett mattband for hur manga dagar det ar kvar tills vi aker och sen klistrat upp den pa vaggen och for varje dag klipper vi en cm.

Skulle ringt mamma och pappa igar men jag var sa kanslig och grat sa mycket, att jag fick skicka ett meddelande till dem och saga att jag just nu inte klarade av att prata dem, eftersom jag var sa ledsen.

.Sorgligt.